
Artikel "Offeranoder" är reviderad av Hans Karlsson, korrosionsingenjör med 35 års erfarenhet inom katodisk skyddsindustri.
När du har två olika metaller som är fysiskt eller elektriskt kopplade och nedsänkta i havsvatten, bildar de ett batteri. En liten mängd ström flödar mellan de två metallerna.
De elektroner som utgör den strömmen och flödar tillhandahålls av en av metallerna som ger ifrån sig små bitar av sig själv – som metallpartiklar – till havsvattnet. Detta kallas galvanisk korrosion och, om det inte åtgärdas, förintas nedsänkta metaller snabbt.
Den mest kända förlusten vid galvanisk korrosion är en propeller i brons eller aluminium på en rostfri stång, men även metallstrukturer, roder, roderfästen, utombordare och akterdrivningar är i fara. Det sätt vi motverkar galvanisk korrosion på är genom att lägga till en tredje metall i kretsen, en som är mindre ädel än de andra två och som avger sina elektroner.
Denna metallbit kallas en offeranod, och oftast är det zink (vanligtvis i brackvatten/havsvatten), aluminium (vanligtvis i havsvatten/brackvatten) eller magnesium (vanligtvis i brackvatten eller sötvatten).
Det är svårt att överdriva betydelsen av att underhålla anoderna på ditt fartyg. När en anod saknas eller är nästan helt uppsliten, börjar den metallkomponent den var installerad för att skydda att lösas upp – garanterat.
Gå till Zinkanoder, Magnesiumanoder, Aluminiumanoder